Olof Ågren
Författare Christina Wistman
JLK, Jamtli förlag
BOKFORMGIVNING, PRODUKTION OCH REGI
Först fick jag den i gåva och läste den, sedan gick den som radioföljetong i P1 och jag lyssnade till Fredrik Sjöbergs bok ”Ge upp idag i morgon kan det vara för sent” (aforism av den värmländske poeten Bengt Berg) om jämten Olof Ågren och Lotte Laserstein från Ostpreussen. Olof Ågren som delvis växte upp i Häste inte så långt från mitt sommarhus på Rödön. Vi har sett samma vyer, fjäll och solnedgångar bortom Åreskutan. På Wikipedia går att läsa: Olof Casimir Ågren, född 26 november 1874 i Alsen i Jämtland, död i Flivik i Småland den 28 oktober 1962, var en svensk bildkonstnär. Ågren var 1898–1903 elev vid Konstakademien i Stockholm. Han studerade i Berlin och Paris 1908–1910 samt i Italien och södra Frankrike 1920–1927. Han målade stadsmotiv och hamnbilder med inslag av italienskt 1300-talsmåleri. Ågren gifte sig 1933 med Elisabeth Bergström. 1938 flyttade de till Flivik i Misterhults socken norr om Oskarshamn för att försörja sig som lantbrukare. Ågren finns representerad bland annat på Moderna museet, Thielska galleriet, Prins Eugens Waldemarsudde, Västerås konstmuseum och Norrköpings konstmuseum. På Jamtli i Östersund finns tavlor samt skisser och annat material donerat av Ågrens arvingar. ”Målning är lek. Då är den som bäst”, skrev Ågren. Fredrik Sjöberg tror honom inte: ”Samtida vittnen säger någonting annat; att Ågren led alla helvetes kval och närapå gick under av självkritik innan en aldrig så liten målning var klar. Att han ständigt var på vippen att ge upp.” När han stod framför sitt genombrott som konstnär drog han sig tillbaka. Slutade att måla gjorde han inte. Disken med alla bilder försvann i posten så alla bilderna de flesta från Stålhammar Collection behövdes gå igenom bild för bild på nytt. Så satt jag plötsligt med Olof Ågrens verk på stor bildskärm. Som att gå på utställning, fast mer intimt. Jag förstod senare att detta arbete var inte ogjort arbete då jag fick möjlighet att betrakta verk efter verk noggrant. Jag kunde ta in färgerna, innehållet och målningarnas olika karaktär. Alla dessa verk som passerade en efter en och på natten drömde jag att en stark röst, var det Olofs? Med barskt tonfall for ut - Vad i helvete tror ni att ni håller på med, fläka ut mig på det här sättet, som ni vill?! Jag var faktiskt ganska fundersam på morgonen och kände tvehågsamheten att sätta igång arbetet. Det var sommar, jag arbetade från sommarstället på Gotland och lyckligtvis regnade det ganska mycket. Och jag kunde ”gå in i måleriet”. Jag fick helt enkelt säga högt till Olof att nu måste vi lösa det här, göra det bästa av situationen, jag har ett uppdrag och samlingsutställningen på Jamtli närmade sig. Samlingsutställningen bestod ett hundratal verk, varav de flesta inte visats offentligt tidigare. De flesta hämtade ur Stålhammar Collection som består av Ågrens kvarlåtenskap, donerad till Jamtli år 2002 av hans släktingar Ulf och Gärd Stålhammar. Till utställningen släpptes även två dokumentärfilmer som producerats av filmaren Kurt Skoog och konstnären Kåre Henriksson. De hade uppsökt de platser i Italien, Stockholm och Arholma där Ågren länge vistades och inspirerades av i sitt skapande.
Länstidningen
Länstidningen
Svenska Dagbladet